Jag ser henne på gatan
Jag ser
Sen försvinner hon i vim let
Våra vägar går isär
Jag ser henne på bussen
Hon skriver av där jag går på
Våra blickar inemötas
Just när bussen börjar gå
Hon sitter där på tåget
Som jag missar givetvis
Hon är en utav de många
Som försvinner så precis
Jag tänker på dom ibland
Dom vars kärlek jag aldrig vann
Bara för att jag aldrig hann
Och aldrig vågat
Tänk hur oerhört dum jag var
Dom försvann, jag stod ensam kvar
Jag hade trott att man kan få svår
Utan att fråga
Hon är där på biblioteket
Mellan bokstaven och ord
När hon möter mig med blicken
Kollar jag
in min ena sko
Och där står vissen i hissen
Hon är söt och jag är blyg
Jag vänder huvudet upp mot skylten
Och spanar in henne i smyg
Sen händer ingen mera
Hon kliver av på våning fem
Jag kan sakligt konstate ra
Att vi aldrig ses igen
Jag tänker på dem ibland,
de var kärlek jag aldrig vann
Bara för att jag aldrig hann
och aldrig vå gat
Tänk er oerhört dum jag var
Dom försvan n, jag stod ensam kvar
Jag hade trott att man kan få svar
Utan att fråga
Jag tänker på dem ibland,
de var kärlek jag aldrig vann
Bara för att jag aldrig hann
och aldrig vågar
Undertexter från -gemenskapen