fanns en liten restaurang
och vid ett av de små borden,
satt ett par i svärmering
Och hon kramade hårt hans hand
Och tågärtan stod i brand
Till musikens djupa tonen
Gör han henne upp till dans
Och hon skrattade av glädje
Just nu, ingen annan fanns
Hennes man från stora haven
Som nu åter nått sin hamn
Och som träfanten han älskar
Fanns en liten vackerstrand
Där de båda sakta vandrade
Tid till tid i svarme regn
Och från månen silversken
Där den ljumma vinden ben
Gav han henne avskärskyssen
Och till tårar tog farvän
Och när morgons solen lyste,
Kvar på stranden stod den han älskade,
Men från hennes vackra ögon,
Nu vår måter ensam vandrar
fanns en liten restaurant
Och vid ett av de små borden
satt en ensam flicka kvar
som nu bodde nåt sin hand
till han kom mig mer iland
På den mörka tysta vatten
styrde han sin långa skär
Till en vän som honom väntar
Till en plats i hemmets här
Men av stora vågoskraften
drogs den lilla båten ner
Åh, den mörka tysta vatten
Åh, den mörka tysta vatten
På det mörka, tysta vatten