Det är nu
det är som bäst vid stranden
Det är nu det är som verkligast här
Och stenen jag slipper i handen
Har en vackert
Och flyttrande färg
Så här åker inte stranden vit
Den är karg, den är naken och grå
Så här åkers lever den sitt eget liv
Och den får mig att tänka på oss två
Vi ville vara ifrån varandra
För att knacka och mötas direkt
Jag är din kvinna, du blir min man
Och vi ville längta i det
Du reste hem och jag reste ut
För att få se om mitt eget land
Bara vad som stranden är, den inte är vett
Bara naken och karl ibland
Jag har din snusdosa i fickan
Snusdosa i fickan
Snusdosa, snusdosa
Snusdosa i fickan
Så här års när inte stranden är dit
Kan man höra hur stranden lever
Hur havet och jorden
Blir till en ting som liksom
kärleken mönster bäddar
Nån sa, vad är en fri kvinna
utan en fri man?
Ingenting, det är rätt så rätt
Men vår kärlek är naturligt som sten,
loft och sand
Den är hungrig, inblandad och mätt
Och du, det ställs svårt, svårt som fan
Att du flyger sig på nystakets bank
Från skormen,
anklagelserna och felkringarna
Och kraven på kvinnans sommar
Du och jag som har längtat så
Och kunnat mötas i ingen mans land
Vi måste försvinna,
att än är inte tvungen
Om vi nånsin ska komma fram
Du och jag
Jag har din snusdosa i fickan
Snusdosa i fickan
Snusdosa, snusdosa
Snusdosa i fickan