de pratar om flickor, om bilar, om sport
men jag går här för mig själv
och tänker en tanke som aldrig går bort
För jag var kär i min skog fröken Nilsson
Hon för mig var det vackraste jag sett
Ja, hon var fin som skogens rå
Tänk om jag henne kunde få
Ja, på henne kan jag aldrig se mig mätt
Alla mina kamrater i skolan
De frågar, är du kär i en tant?
Och på dryffeltavlan skrev de i ett hjärta
Att Sven -Erik plus fröken är sant
För jag var kär i min skog, fröken Nilsson
Hon för mig var det vackraste jag sett
Ja, hon var fin som skogens råd
Tänk om jag henne kunde få
Ja, på henne kan jag aldrig se mig mätt
Och på lördagskväll när det var skoldans
Med blå kostym och med vattenkammarkår
Jag stod där och vänta på chansen
Ut i dansen med fröken Nilsson, taho
Hennes hjärta, ja det bultar likadant
fröken Nilsson och lilla jag
Ja, ni får tro det om ni vill, men det är sant
För jag var kär i min sko, fröken Nilsson
Hon för mig var det vackraste jag sett
Ja, hon var fin som skogens rå
Tänk att jag henne skulle få
Ja, på henne kan jag aldrig se mig mätt
Ja, hon var fin som skogens rå
Tänk att jag henne skulle få
Ja, på henne kan jag aldrig se mig mätt