Till himlens land en moster måste fara
Hon var så säll och tanten hette Sara
Dydena jorden den var rakt på tok
Det hade tanten läst ut i en bok
Hon tröttnade på pengarna från staten
Och lika less hon blev på cellibaten
Som himla harpa uppåt då hon for
För chansen där till lugn och ro var stor
Till bröllopet i vagn hon skulle åka
Men plötsligt började hästarna att bråka
Och moster Sara lade upp ett fling
För jäckipaget där satt själva in
Upp på ett moln, där fick dom sedan sitta
Och moster Sara vågade knappast titta
På denna man i klövar och med svans
Och molnet nästan tappade sin balans
Hon äter änglabröd och massariner
Och göddasvin och grillade kaniner
För kalorier fattas aldrig här
För detta Sör gör alltid Sankte Pär
Hon blev så tung och ramlade ner på jorden
Ja det är sant, jag tror mig nu på orden
Att tanten ramlade rakt ner på ett berg
och blodet spruta i sin oberfärg.
Att tanten ramlar rak ner på ett berg
och blodet spruta i sin oberfärg.
