Markissinna, Markissinna,
i Santa Marias stad
Vilka former, vilka fär ger,
vilket stöns i lår och var
Hur sitt runda ton hon gångar sig
där havet sprutar in
Under stundom för att in
spektera staden sin
Hur hon skrir i slottsbacken
nerifrån sin stolta borg
Klädd i gröna mockabyxor
mot Santa Maria torg
Det är ingen vanlig mocka,
därom vågar jag slå vad
Hennes länder spänner gröna
till en milda grad
Hennes hår är svart och yvigt,
hennes mun nen red och röd
Hennes kropp är som en klippa,
man vill klänga vin i nöd
Hennes an sikte är vackert,
och dessutom me delstor
Skulle tro hon både dricka
svär och spela kort
Marquisinna, marquisinna,
detta är min stora sorg
Att du inte bjuder in mig,
jag vill komma i din borg
Jag kan svära, jag kan dricka,
och om kvällen blir för lång
Kan jag tänka mig att även spela kort
någon gång
Stund om gömmer jag min hustru,
stund om även mi na barn,
vinglar ensam ut i lön don,
över kajen som ett flan.
Kära ni, för låt att blunda,
för det är faktum
att jag har flytt från plikten
under stund om,
som familjefar. Nu är längtan outhärdlig
till jag har helt nyss förstod
Att du lär ha nån slags dunkeldom
bakom din stängda porton
När du låg igår
så konstigt mot mig,
kändes i min hug
Hur jag drogs emot den porten
med ett sällsamt sug
Denna kväll i vank och vånda
tycker jag mig höras om
Ifrån haven, jag blev ga len,
öppna fönstret någon gång
Jag ska sjunga Akmakisen,
din nedövelse många år
Öppna fönstret, Makisina,
se ditt liv förgå
Men om detta under skedde,
att du porten öppnade
Och mig in i borgen led de,
så ditt inre jag fick se
Vi satt där så förtroligt,
och du plötsligt frå gar mig
Säg, vad ska vi ha för ro ligt?
Säg, vad roar du dig?
Hon, jag och han förreser mig
och sva rar dig som så
Marquisinna, marquisinna,
tack för mig, nu ska jag gå
Med din boj som var till slu ten,
stod jag bara in te ut
Du har öppnat den,
och då så är min längtan slut
Ja, då själver det i själen när du skriker
Ser dig om genom fönstret som en spegel
Ser sirenen strax bakom
Åh, jag snurrar runt och skriker in
Min skräck i ögonen
I sirenen så är dina hav och hel
ve ten
Och då svattnar hela havet
borta vid Sirenens ö
Skådar galningen vid masten
på ett skepp i högerns sjö
Kung och dysses söker
slita sig att dö hos en siren
Hon ska gna ga på hans knot
och sen i mor gons sken
Men här står jag djupt på kajen,
litan skum och stjärnor yr
Det var månens skepp
som gungade på ett
levt och ses fyr
Mark i sinna, mark i sinna,
det blev torrt, nu går jag hem
Vad pröjer jag mig om din borg,
och vad som känns i den?
Undertexter