Liksom en herdinna högtidsklädd
Uppletar ur gräsets rosiga bänd
sin prydnad og små behag.
Å ej, bland väpling, hägg og siren,
inblandar pärlors strimmande skill
Inom den krans i blommors val
Hon flätar med lekande kvar
Så höll det min nymf på floras fest
Ett enkelt och skiftat flor
Då hon utav Mållberg buden till
gäst ut till första torpet for,
det torpet lilla strax utom tunn,
där kräftan göstras röd i kastrunn,
Och din brunnsvikens bölja klar
I vat trade vå gor sig drar
Helt tunn i en nankins tröja snör
Tunt lyft av sefiren, halsduken röd,
I viklade skrynklor fäll.
Dess front sågs ej i böklor med sprid,
Om nymfens kjortel knappad i vidd,
ej vådlig mer i ögats dack,
og skon har nu ingen vit kladd.
Merk mellan Gerskodars krötale
hur torpet det sluttar ner,
Till vänster blandt granars mossiga hel
Där bonden tung med rullande hjul
Ill fänas till sitt rankiga skjul
Och isolgången hinner fram
Med kycklingar, kalvar och lamm.
Just där inom torpets höjda gräs
Steg Ulla ut ur sin gungande sked
En söndag så klokan tolv.
Vid pass då Jofur, åskan bestämt
Och dammbrytsklokor pinglade jämt
Å tuppen gul i källar svann,
Å svalan flög långt in i sand.
Nu började tunnlan gå ikring,
Å Målberg han damt av stolen.
Slot all strunten ut på kjol
Herr Dippmann troms i bordet hon slog
Och kjoteln över axlarna drog
Och mor på torvet utan krus
Måst borga vårt herrskap sin rus
På backen mot luckan hästen gul
Så korg och blankader, skenor och hjul
I eldad brunst han trängtar sin kos
Och frustrar mer en gnäggande nos
Men Ulla kun skälpt som en fru
Med målberg hon snarkar ännu
