Vem larmar folken med sådan makt?
Är det en tjuv som har lyckats rymma?
Och vilken åter man har fått fatt?
Nej, inga lunnade där Stefanus
som blivit såld av de mördare.
Nu släpas in för det stora rådet
för att han talat om sin frälsare.
Överst är prästen egenrätt färdig,
på fången blickar med stolt förakt
Och frågar om det var sant det andra,
som han om honom i dagen brackt
Att så försmedat Guds mannen mot sig,
och sagt att Jesus från Nazaret
En gång ska nedbryta hela templet,
och så omstörta både lag och rätt
Och alla blickar upp på Stefanus
Och denna fånge den häpnade
I det de såg och det ljusa skimmer
Som strålade från hans amplitet
Men han stod full utav heligande
Och en järvet man aldrig hört
Han gav han glad och till Herrens ära
Sitt stora härliga vittnesbörd
Då ska det till ut i deras hjärtan
Och handen knöts utan rasryg
Och blickar lyste och hjärtan darra
Av harm och mord, lust som brandar i
Men han stod lugn och såg upp mot höjden
Nu ser jag himmelen öppen stå
Och människosånen på faderns sida
Och ljusa änglar omkring dem går
Nu tjuter hopen av harm och vrede
Stefanus skrypes och släpas bort
Man driver honom med våld ur staden
Och sedan gör man processen kort
Man stenar honom med helig giver
Och detta tror man är rätt och gott
Stefanus beder, oh herre Jesus
Tillräkna dem, icke detta brott
Och nedan vingnar med krossat huvud
och gjuter döden bland stenarna
Men mördar hopen står stum och hä pen
och Salus vaktar kläderna
Stefanus ligger så blek och blodig
men friden bor i hans hjärta än
Han ägde frälsning som öl i döden
Och seger kraftig mot djävulen
