Det sägs det fanns en hemlig sång
som David sjöng för Gud en gång
men sånger får väl sällan dig att jubla.
Den går så här som en koral
från mål till dur och sen tillbaks
Och plötsligt kan man höra
halleluja
Halleluja, halleluja
Halleluja, halleluja
Din tro var stark men krävde svar
Hon stod där naken som hon var
Du såg henne, sen föll du som en fura
Hon band dig vid din egen stol
Hon slät ditt hår, hon rev din tron
Hon fick dig att kvida, hal leluja
Halleluja, halleluja
Nu vet jag har varit här förut,
i samma rum, i samma hus, ensam,
utan en aning om vem du var.
Nu ser jag dig marschera fram
Men kärlek är inte nån revansch
Den är ett kallt, det är sprucket
Halleluja, halleluja, halleluja
Halleluja, halleluja
Det fanns en tid, jag minns den väl
Du ville visa mig din själ
Det är inget du har något större lust med
och när jag rörde mig i dig
så rörde jord och himmel sig
och varje flämtning var ett
halleluja
halleluja, halleluja
Du sä ger att jag stal hans namn,
förgeves
Om det nu är sant än sen,
det kan väl knappast du förbjuda
I varje ord finns ljuset ljunt,
som längtan
Eller hopplöst dröm, ett helikt
Eller bröstet, halleluja
Halleluja, halleluja
Jag ville väl, men det gjorde ont
Min mun var full, men mitt hjärta tomt
Men jag svär dig har jag aldrig velat lura
Fast allt blev fel och falskt och fult
Så står jag inför min Gud
Och kan jag bara ropa halleluja
Halleluja
Halleluja
Halleluja, halleluja