Sven, de är in te som andra
De bor i våningen in till vår
Det har de gjort nu i snart ett år
De är en visa i traktens kåkar
Det är inte så att de stör och bråkar
Men blotta vetskapen at t de finns
Det gör en upprörd och arg till sinns
Jag betalar min skatt till staten
Och ser till att barnen har mat på faten
Det minsta man kan begära då
Det är väl grannar att lita på
Det har aldrig upphört att mig förvåna
Att de i bygger ett hem för sånna
Ett hem som de kan få flytta till
Där de kan göra vad fan de vill
För inte är dom som andra karar,
dom liknar mest ett par skrämda harar
Bertils morsa är nu mer van, men
Svensks föräldrar har lämnat stan
Men vi har samlats och slipats värden
Nu ska vi snacka med hyresvärden
Han får se till att dom flyttar så
Vi slipper ängslas för våra små
Sven, de är in te som andra
De tar och tafsar på varandra
Det har jag sett genom brevlådan
Det har jag sett genom brevlådan
