Jag uppstämma ville min lyra
fast det blått är en gitarr
som gick ut och leta bark
han gick ut i morgondiset
sen han druckit sin choklad
och försvann i lingonriset både
Både mätt och nöjd och glad
Det var långa en väg att vandra
Det var långt till närmsta tall
Han kom bort ifrån dom andra
Femtio me ter ifrån stacken
Ju st när solnedgången kom
Hittade han ett bar på backen
För att lyfta fick han stånka,
han fick spänna varje läm
När han gått i fyra timmar
Han såg allting som i dimmar,
bröstet hävde som en bälg
Bröstet hävde som en bälg
Den låg kvar sen förra lördagen,
jag ska släcka törsten min
Tänkte han och lade bördan
Han drack upp den sista droppen
som fanns kvar i den betälj
Och sen slog han sig för kroppen
Åh, skrek ut, jag är en nej!
Äg ett varg, jag drar åt kället,
Lämna skogen och istället
vända upp och ner på stan
Men han kom aldrig till staden
och gått svärre där han steg
En koloss den låg av bladen
En var hiskelig att skåda,
den var stor och den var grå
Åh, vår myra skrek jag nåda,
och nu hindrar mig att gå
Han tog rilsket på kolossen
som låg utsträckt i hans väg
Men när Myran kom i lossen
han satt fast som i en deg
Han satt fast som i en deg
Sorgligt slutade denna sången
Men kolossen höll en fången
Tills han svallt i hjäl och dog
Du blir storsk men kroppen loj
Och om du är för tillmera
Brottas aldrig med ett toj
Brottas aldrig med ett to j
Brottas aldrig, brottas aldrig
Brottas aldrig med ett tåg
